torsdag 2 oktober 2014

På plats i Söll

Ruggigt tidigt i morse skrällde väckarklockan, tidigt även för mig som är morgonpigg som få, för det känns typ inte okej när man ställer klockan på 03-någonting. Det är då det är tur att man ska ut på skojigheter som motiverar en att släpa sig ur sängen.
Eftersom jag anlänt så sent på onsdagskvällen att syskonbarnen redan hade somnat hade jag en stark vilja att smälla lite för högt i någon badrumsdörr eller prata lite för högt med brorsan så att de skulle "råka" vakna och jag därmed skulle få en skymt av dem innan avfärd. Det gjorde jag ju såklart dock inte, de kan behöva sin skönhetssömn utan en galen faster som lever rövare, så istället smög jag tyst som en mus ut ur lägenheten till den väntande taxin som skulle ta mig och storebror till Arlanda för vidare transport mot Österrikiska Söll.

Resan flöt på smidigt om man bortser från att Lufthansa (såklart) slarvade bort brorsans väska under mellanlandningen i Frankfurt. Själv hade jag all min packning som handbagage, vilket förvisso krävde en del planering som att packa saker i skorna, i handväskan och i fickorna, men eftersom jag blev av med min väska på exakt samma flight i somras kände jag mig vis av erfarenheten och tyckte att det kunde vara värt besväret. Det visade sig ju tyvärr stämma, fattar inte vad som är problemet med Lufthansa och sträckan  Frankfurt - Innsbruck. Hur svårt kan det vara att transportera en väska liksom? Nu hoppas vi bara på att den likt förra gången dyker upp under kvällen så att brorsan kan få springa de där 75km med vettig utrustning. Skit-Lufthansa, när de inte strejkar slarvar de bort ens prylar. Suck.

Nåväl, eftersom min brorsa är av den lättsamma sorten verkar detta som tur är inte bekymra honom särskilt mycket utan vi har ändå haft en trevlig dag i ett soligt och varmt Söll.
Gick en liten tur i byn, vilket gick fort, är så långt ifrån en storstad man kan komma och min gissning är att invånarantalet typ kommer att fördubblas under helgens tävlingar - och då snackar vi om ett lopp med bara typ tusen startande. 
Käkade wienerschnitzel (såklart, vi är ju i Österrike), rekade sportaffärer (om brorsan skulle bli tvungen att köpa nya prylar) och avslutade med att ta kabinbanan upp på den topp där vi kommer att gå i mål på lördagens bergsmara.
Kan bara konstatera att det inte kommer att bli en lek. Det var så galet brant och att klippa den skidbacken rakt upp med 38km och över tusen höjdmeter i benen känns overkligt och jag tror att både jag och brorsan började fundera på vad vi har gett oss in på. Kanske har vi underskattat utmaningen en aning? Troligen borde man ha tränat mer terräng och troligen vore det bra om man sprungit något mer långpass över 30km än de två pass jag kan logga sedan Sthlm marathon och de enstaka brorsan har gjort utan rullskidor på fötterna. Men det är ju för sent att fundera på nu och vad tusan liksom,  ska man utmana sig själv så kan man lika gärna göra det rejält! Vackrare bana kommer man nog aldrig få se!


      Brorsan testar "upploppsrakan"...


Min målsättning är alltså helt enkelt att klara av utmaningen och få finishertröjan och medaljen där på söndag som bekräftar att jag faktiskt klarar att kuta 75km över 3500hm på tre dagar.
Hade till en början en liten tanke om att försöka gå för fullt på morgondagens millopp som ju går på asfalt för att få en riktig tävling då det är det enda av loppen där jag kanske skulle kunna placera mig. Sedan skulle jag "turistlöpa" och bara njuta av lördagens bergsmara och söndagens 23km traillopp. Men efter att ha fått en kraftig känning i min skada efter tisdagens kvalitetspass har jag tänkt om och inser att jag inte är hel nog att springa alls dagen efter ett tufft kvalitetspass.
Därför kommer jag att hålla igen och bara njuta och löpa igenom även 10km loppet för att ha så pigga ben som möjligt till de två resterande loppen och framförallt för att kunna starta bergsmaran med så lite smärta som möjligt. Efter att ha kollat in banan inser jag att det kommer att bli vansinnigt tufft så att springa alla loppen sakta och att vara så utvilad och pigg som möjligt när starten går är en förutsättning om jag ens ska klara att fullfölja hela Touren och framförallt om det ska kunna bli den roliga och fina upplevelse som är anledningen till att jag och brorsan anmälde oss från början.

Imorgon öppnar sportmässan och klockan 18,00 går första start.
Jag längtar och är lika förväntansfull som ett barn på julafton, det ska verkligenbli så himla kul!! Jag och min fina storebror ska tillsammans få göra det bästa vi vet, i en vacker miljö i ett vackert land. Det finns alla förutsättningar för en riktigt bra helg!

Men, idag är det ännu bara torsdag kväll och dags att testa hotellets kvällsbuffe för första gången innan det blir en tidig sänggång för att sova ikapp nattens förlorade skönhetssömn.

Auf wiederhören!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar