En sån dag hade jag igår. Och idag.
Började gårdagen med att gå upp 05,30 för att äta en lättare frulle. Normalt sett tränar jag första passet utan käk och normalt sett är morgonpasset ganska soft, men eftersom jag på grund av dagens hektiska schema skulle köra kvalitetspass (6*4min) på morgonen ville jag se till att kroppen fick energi nog att prestera. Vilade en stund medan maten smälte och gav mig sedan ut i ösregnet och blåsten och grisade mig igenom passet som blev både tungt, segt och lerigt. Med den tillhörande upp- och nerjoggen fick jag ihop 20 blöta kilometer och avslutade med 30 minuter styrka innan jag fick kliva in och värma mig i duschen med den väldigt ovana känslan av att ha kvalitetspasset gjort redan klockan nio. När frukost nummer två sen var avklarad och kaffekoppen lastades in i diskmaskinen var klockan 9,45 och det var dags att göra sig iordning för en aktivitet av mer allvarlig och sorglig karaktär då vi skulle på begravning.
Det är något speciellt med begravning för någon som fick bli hela 92år gammal - självklart är det sorgligt att personen i fråga inte längre finns med oss och saknaden är givetvis lika stor för de anhöriga oavsett ålder på den avlidne. Men på något sätt finns det också något stort och fint i att få hedra och ta farväl av någon som har fått vara med så länge, uppleva så mycket och hunnit uträtta så mycket gott. Det blir tungt, men ändå väldigt vackert och högtidligt på något sätt.
När begravningen var avslutad var klockan tolv och jag åkte hem för att svida om och käka lunch innan jag begav mig till kontoret för några timmars jobb.
Klockan fem lämnade jag kontoret, bytte om till träningskläder och körde de fyra milen till Värnamo där jag skulle hålla i ett löppass för ett tjugotal av våra kunder.
Lagom till passet började upphörde regnet (tack och lov!) och under drygt en timme körde vi löpskolning, löpstyrka och lite tekniklopp. En härligt peppad och intresserad grupp som sög åt sig allt jag sa, var på hugget i varenda övning och efter passet var det flera som ville prata och ställa frågor. Så himla kul att se intresset och roligt att få bidra och dela med sig av den lilla kunskap man kanske trots allt har lyckats samla på sig under åren. Kul också att prova på att vara coach, något helt nytt för mig!
Bytte om till torra kläder och åkte hemåt, och när jag anlände hem och klockan visade 20,45 var jag glad att dagen dessförinnan hade bjudit på ett betydligt lugnare schema så att en matlåda stod färdig i kylen till middag.
Satte mig ner och pustade ut och kände just den där skumma känslan av att den här dagen hade pågått precis hur länge som helst. Var det verkligen idag jag var ute och grisade intervaller i ösregnet? Har jag varit på jobbet idag? Stupade i säng klockan tio för att vakna upp till ytterligare en dag av det mer intensiva och ovanliga slaget.
För trots att jag idag har varit ledig från jobbet har dagen rusat iväg - redan klockan 12,00 hade jag hunnit med ett 90min pass på cross/cykel och ett pass med 60min löpning och 45min styrka med både vila, frulle och hemmafix emellan. Var tvungen att klämma in båda passen innan lunch eftersom jag klockan tre hade tid för återbesök hos naprapaten i Jönköping och innan dess även skulle hinna med omvägen runt Värnamo för att möta upp min fina J på jobbet.
For därifrån vidare till Jönköping och hann till min behandling, tog en fika och besökte sedan två cykelaffärer för att spana på ny racer.
I detta nu sitter jag och andas ut i bilen på väg vidare mot vår huvudstad där jag ser fram emot att slå av på tempot en aning och njuta av en lugn och skön långhelg med löpning, besök hos bröderna och annat mys.
För DÄR gick luften ur mig.
Välkommen helgen.
Blev ingen cykel till mig just idag, men den här lilla söta mini-biancin bara måste jag köpa till min cykeltokige storebrorsas lilla 4-årige son Hugo i present någon gång. Undrar om Bianci säljer stödhjul?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar