Men efter en av mina tuffaste, och bästa, träningsveckor på länge både sett till mängd och kvalitet var jag sliten och vilodagen nödvändig.
Så plötsligt hade jag en hel ocean med tid denna lediga dag som jag bara tänkte nyttja till vila. Började således med en rejäl sovmorgon och årets första frukost i solskenet på altanen. Så när jag satt där på altanen, med en hel massa tid och en hel massa överskottsenergi som inte fick utlopp genom träning såg jag plötsligt hur smutsig altanen blivit över vintern. Den kan man ju passa på att skura tänkte jag, och gjorde det. När jag sen låg där på knä och skrubbade för glatta livet kunde jag inte undvika att notera att lite ogräs började kika fram i den bredvidliggande rabatten. Den måste ju såklart bort.
Och då råkade jag även se mossan i stuprännorna, gräset mellan stenplattorna och spindelväven under tralldäcket. Måste bara fixas.
Blir klar med trädgårdsfixet och nöjd med mig själv går jag in för att hämta mellis och kaffe i köket för att pausa en stund i solstolen. Men väl i köket ser jag ju att golven måste dammsugas, och nu när jag har så mycket tid kan jag ju även städa ur kylskåpet, skafferiet och slänga skräpet till återvinningen...
Och så ser jag genom fönstret hur min fina J kommer hem från sitt långpass på cykel och jag rusar ut när han står och tvättar sin hoj och föreslår att han ju kan passa på att hjälpa mig spola av trädgårdsmöblerna när han ändå håller på?
Det gjorde han men konstaterade också att det nog är bäst om jag ser till att fortsätta med den där löpningen några år till, det blir alltför jobbigt att hantera all min överskottsenergi här hemma...
Men så på kvällen dök storebror med barnen upp för att bo hos oss över helgen och plötsligt var jag inte den enda i hushållet med överskottsenergi. Jag, Nonno 2år och Hugge 4år spenderade kvällen i lekstugan, med fotbollar och diverse andra lekar som sedan tog vid direkt igen efter avklarat morgonpass på fredagen. Då blev det fotboll och promenad till parken för att mata ankorna och självklart titta på lite myror, plocka pinnar och kasta småsten på vägen.
Men sen fick jag lämna åt deras farmor att förvalta deras överskottsenergi medan jag gav mig iväg för att göra mig av med resten av min energi på Strandmilen i Hultsfred. Kvalitetspass stod på träningsschemat men med slitna ben efter den tuffa träningsveckan var jag inte sugen på att köra själv utan ville hellre springa ett lopp då kvalitetspass genast förvandlas till något kul och inte bara något plågsamt när man får en nummerlapp på bröstet och motståndare att tävla mot.
Så det kunde vara värt att åka 18mil till Hultsfred som var den närmaste tävlingen jag hittade.
Fick med mig både min fina J som hejjarklack och min löparkompis B som tävlingssällskap vilket förgyllde roadtripen. Solen sken, banan var platt som en pannkaka och hade det inte varit för den kraftiga vinden och min något slitna kropp hade man nog kunnat springa riktigt fort.
Inledde första 5km på 18,15 och det kändes lätt, bra och kontrollerat men så vid 7-8km blev det rejäl motvind och jag hamnade helt ensam och fick en svacka. Tappade mycket fart och sa "hej då" till min förhoppning om en tid sub37. Men så vid 8km blev det fin asfaltslöpning igen och med vinden i ryggen blev det plötsligt lätt och farten ökade markant så att jag lyckades rädda situationen. Tyvärr hade jag tittat lite för mycket på min gps-klocka som inte mätte exakt samma som banan vilket gjorde att jag trodde att jag var på väg mot en tid nära 36,30 men vid 9km insåg jag att jag måste spurta för att gå sub37. Min klocka hade mätt 10,2km men den kontrollmäta banan var ju såklart 10km...
Men, det gick - segrade i loppet med en officiell tid om 36,53, en förbättring från Danderydsloppet med exakt 30sek trots att känslan i kroppen var betydligt tyngre och nedtränad än då.
Ytterligare ett fall framåt alltså, fortfarande fachineras jag över vilken kraft och kroppskontroll jag har sedan min naprapat fixat min kropp och gläds över att min skalle är med mig på ett annat sätt än på många år. Även när det går tungt kan jag plocka fram vilja att pressa mig och även se en fantastisk glädje i det och inte bara förtvivlan. Så härligt!
Jag klarade mitt mål, att förbättra mig från Danderydsloppet, och Biggan klarade sitt mål och gick precis sub 45min. En lyckad roadtrip!
Imorgon väntar långpass i härlig njutarfart innan jag ska busa och gosa ännu en dag med syskonbarnen - har visst utlovat pannkakskalas med jordgubbar och en tur till lekplatsen. Blir bra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar