Eftersom det är ett val jag har gjort helt själv (jag är ju inte skadad eller sjuk) så har det inte på något sätt känts ledsamt eller bittert. Det har istället känts helt rätt eftersom det helt enkelt är så att jag dels inte känner mig så sugen på marathon just nu utan mer pepp på halvmaran och 10km, dels kände jag att även om jag älskar Stockholm marathon så vore det kul att köra lite andra lopp istället efter att så många år i rad ha vikt maj och juni månad till förberedelser och återhämtning kopplat till detta lopp. Med tanke på att jag har haft en ganska strulig försäsong med lite småskavanker och då jag på förhand visste att det skulle krävas en tid ner mot mitt personliga rekord för att ha chansen att ta SM-poäng kändes det som helt rätt år att avstå då jag, även om jag känner mig i bättre form än på länge, har en bra bit kvar till ett pers på maran.
Så vad har jag då istället ägnat marathonhelgen åt?
Jag började med att i torsdags fira min födelsedag på ett något mer avslappnat sätt än vad som brukar vara fallet då firandet ska kombineras med laddning inför en mara.
Bjöd hem några vänner på tjejmiddag och jag bara måste tipsa om den sallad jag bjöd på: blandade gröna blad, cocktailtomater, röd lök, rödbetor i klyftor, massor med smulad fetaost, varmrökt lax i bitar toppat med rostade pinjenötter. Till detta ett danskt rågbröd från det lokala bageriet och en ceasardressing. Jag var lite skeptisk till receptet på förhand då kombon rödbeta, lax och ceasardressing lät skum i mina öron men det blev kanongott! Och så himla enkelt!
På fredagen var jag ledig från jobbet och inledde med frulle i sängen då jag tycker att det är en mänsklig rättighet att käka frulle i sängen och ligga kvar länge och läsa bok och dricka kaffe på sin födelsedag. Nu var ju i och för sig inte fredagen min födelsedag men eftersom det på den rätta dagen stod morgonpass på träningsschemat ansåg jag mig ha rätt att flytta detta morgonmys en dag framåt i tiden. För att öka mysfaktorn hade jag dessutom veckans favoritpass på schemat, långpasset, och efter den sköna uppladdningen i sängen var kroppen på topp och levererade precis som den skulle över de 35km som skulle springas. Skönt att känna att kroppen börjar vänja sig vid de långa distanserna igen!
Framåt eftermiddagen var det dock dags att fira min fina J:s födelsedag istället - han fyllde för ett par veckor sedan och fick då en tripp till Bjertorp slott den här helgen av mig i present. I paketet ingick slottsmiddag, relaxande och att vi gemensamt skulle ägna oss åt min makes favoritsyssla - MTB cykling. Så löpardojjorna lämnades hemma och istället lastades bilen full av cyklar och tillhörande prylar. Väderleksprognosen visade tyvärr ymnigt regnande för lördagen vilket oroade mig en aning, jag är nämligen en solskenscyklist som föredrar att enbart cykla när solen skiner och helst ägnar mig åt annat än att frysa ihjäl på en cykelsadel när det regnar. Men, har man lovat så har man, jag var fullt inställd på att bita ihop om så ett monsunregn skulle titta fram.
Lyckligtvis så upphörde regnet precis lagom till att vi påbörjade vår cykeltur och höll sig sedan lämpligt borta under de drygt 2,5 timme vi var ute för att sedan återkomma med full kraft när vi stod och tvättade hojjarna efteråt. Det kallar jag tajming! Flera gånger under cykelturen kom såklart det just då pågående maratonloppet på tal och vid 42,2km var min fina J snabb att uppmärksamma att även jag nu avklarat ett marathon på maratondagen - även om det var på cykel på västgötaslätten och inte i löparskorna i huvudstaden. Det kändes ju skönt, rätt ska vara rätt liksom. Ännu bättre kändes det när vi sedan var klara och kollade resultaten för att få se att lillebror, som fick försvara familjens ära på Stockholms gator, hade skött sig med den äran. Pers med över sju minuter och en sluttid på 3,07 där han i princip hela loppet höll snittfarten jämn och fin mellan 4,28-4,32 förutom sista två kilometerna där han ÖKADE farten till 4,11min/km. Ett sånt marathon vill jag också göra någon gång, vara jämn och stark på min persfart och så pigg mot slutet att man ändå kan öka.
Ja, jag är löjligt storasysterstolt över min fina bror, men det kan man väl få vara?
Dygnet på Bjertorp slott rymde dock så mycket mer än cykling - maten var fantastisk och välkomponerad med bra råvaror, miljön var supermysig där kvällens slappande i salongen efter middagen med tända ljus, massa tidningar och sällskapsspel verkligen var en höjdpunkt och en rejäl sovmorgon på lördagen i ett knäpptyst rum och en bekväm säng var som balsam för kroppen. Om ni har möjlighet rekommenderar jag verkligen att ni tar med er någon ni tycker om och bokar in er för en vistelse!
Idag var det dock inte tal om sovmorgon, dubbla pass stod på schemat och eftersom J för första gången i sitt liv skulle köra ett cykellopp var det bara till att ställa klockan på 05,30 för att hinna med det första passet innan jag för ovanligheten skulle få agera Coach/hejjarklack. Det var en rejält nervös make jag vinkade av i starten på cykelrallarn i Bottnaryd, men en betydligt mer avslappnad, väldigt glad och nöjd sådan jag hämtade upp vid målet 2 timmar och 42 minuter senare.
visst vara såhär glad!
Toppade sedan den grymma helgen som slagit alla rekord i blandade aktiviteter med att köra ett kvalitetspass i bra känsla med 3*10min i marafart och 8*2min i milfart, hälsa på och gratta Jonnes systerdotter på 2 års dagen och avnjuta en film från tv-soffan.
Sådärja nästa vecka, där har du något att bita i om du ska kunna utmana veckan som gick i skojighet. Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar