söndag 20 december 2015

Det lackar mot jul!

Julen närmar sig med stormsteg och överallt hör man om den där julstressen. För mig har den av någon anledning totalt uteblivit i år, vet egentligen inte varför jag är så lugn eftersom vi ska vara ett tiotal personer som ska hänga här hos oss både på julafton och på annandagen. Kanske har jag glömt något som borde ha fixats? Kanske borde jag ha fixat något mer?
Men vad tusan, varför stressa upp sig liksom? Jul lär det ju bli även om jag glömt någon maträtt på julbordet och det är ju trots allt bara familj och bästa vänner som ska hälsa på och det är ju inte som att vår bekantskap upphör om jag inte har kokat egen knäck (för det har jag inte), pyntat finaste granen (för det har jag inte heller) eller köpt tvåtusen julklappar (för det har vi också skippat). 
Nu låter det som att jag typ ställt in julen, det har jag såklart inte, men precis efter jul åker jag på träningsläger i två veckor varför det känns lite meningslöst att sätta upp en gran för bara ett par dagars beskådan eller att behöva slänga en massa mat då ingen är hemma och kan äta upp resterna.
Så vi gör precis bara det vi tycker är nödvändigt för julstämningen och konstaterar att det viktigaste trots allt är att få umgås med våra nära och kära. Känns helt rätt.

I fredags var det dags att inleda julmyset. Jag, mamma, min kompis Malin å hennes mamma drog till Borås för att gå på julkonsert med Shirley Clamp, Barbados-Magnus och Sonja Aldén. En riktigt trevlig show med en bra blandning av nya och gamla, kända och okända julsånger. Discokungen Magnus moves på scenen gjorde till och med att man fick lite feststämning där mitt emellan "O helga natt" och "Nu tändas tusen juleljus".
Kvällen toppades med ett besök på tapasrestaurangen Babbel där jag både blev starstruck och väldigt nyfiken när den första jag såg var Jonas Colting. Hade gärna velat se om "Mr Anti Carbs" tallrik likt min innehöll både kycklingpirog och vitlöksbröd. Tveksamt...
Gällande träning var detta dagen då jag äntligen vågade köra lite kvalitet efter några dagars förkylning vilket både var bra och dåligt. Bra för att jag verkligen kände att jag behövde få lite fart på benen, dåligt för att jag sprang så jäkla lusigt. 

Idag fortsatte familjemyset då svärfar med fru kom från Götlaborg och kikade förbi för middag då vi inte ses på själva julen. Det lyxigaste med detta var att svärfar jägaren dessutom fixade maten så jag kunde sova ut i lugn och ro innan jag gav mig ut på 33km långpass utan att behöva stressa eller bekymra mig för matlagning. Istället fick jag komma hem till dukat bord med långkokt älgkött och en sås från himmelen. Kunde ha ätit bara sås och potatis och ville helst slicka rent såskoppen efteråt men det gjorde jag inte, valde istället att spara såsen i frysen till någon lyxig middag framöver. Långpasset gick för övrigt också skit, precis som kvaliteten i fredags. Det var helt vansinnigt segt och jag kände mig helt låg på energi hela vägen. Bara att inse att sviterna av en förkylning sitter kvar längre än man tror och vara nöjd över att man i alla fall tog sig igenom passet. Men tar man dumma beslut i stressen över att träna ikapp förlorad träningstid som att tex ägna veckans vilodag åt att jogga en runda med sin bättre hälft ("bara för att det är mysigt") innebärande att vilodagen blev till 12km löpning + 30min styrka får man skylla sig själv om det blir lite segt efter några dagar. Att man aldrig lär sig.
Nåväl, bara att hoppas att det lossnar snart och att jag inte gått på för hårt för tidigt inpå förkylningen och blir hängig igen.
För övrigt kan det vara värt att notera att långpasset fick genomföras i 11 gradig värme vilket gillas skarpt. Mer klimatförändringar åt folket!

         
  På väg ut på långpass klädd i på tok för
  mycket kläder. Observera att jag inte 
  är färgblind, bara råkar vara så att rosa
  jackan och röda mössan är skönast.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar